Tristess

När man pratar med ungdomarna som tillhör Bristol på chatten på facebook och man frågar dem vad de gör, då blir ofta svaren detsamma:
 
Jag gör ingenting, för det finns inget att göra.
 
 
De här ungdomarna bor inte på skolan utan dom är med i brassbandet och rör sig runt skolan, men dom är ju för stora att gå där. Dom flesta utav dem är mellan 17-22 år kanske och dom har inte råd att fortsätta sin skolgång....likväl är de för unga för att få ett jobb...
 
 
Utbudet av saker att hitta på är långt ifrån vårt, och pengar sätter såklart käppar i hjulen för att kunna hitta på nåt.
Man kilar ju inte på bio direkt eller spelar WOW eller nåt annat tidsfördriv.
 
Mörkret kommer snabbt i Uganda och många hem saknar el så även där är det svårt att fördriva sin tid med exempelvis Tv-tittande.
 
Jag önskar så att det fanns en lösning för de här ungdomarna....men det gäller ju inte bara dem jag pratar med.
Det gäller miljontals ungdomar för jag tror verkligen att det är är ett problem som finns överallt i de afrikanska länderna.
Jag tror inte på något vis att det är farligt att ha tråkigt om man har det emellanåt men när ingenting händer någonsin då är det inte bra....
 
 
                                                                            Anna

Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0