Bilder på barnen från vår resa 2010...

 

Storkillarna på Bristol har haffat varsitt instrument och lirar lite....Ungefär så som våra barn  här hemma samlas kring en spotify lista....

 

De vita barnet ni ser på en utav bilderna är min son Hampus. Han gjorde en heroisk insats under den resan. Som det enda  medresande barnet så var han ett hett byte för Bristols ungar. Alla ville vara nära honom. Dom ville ta på honom,känna,klappa och dom ville vara hans vän. Och han lät dem.

Inte ett gnällande om att det var jobbigt eller tröttsamt kom över hans läppar under hela vår vistelse där.

 

Jag tänkte inte så mycket på det just då, men i efterhand så förstod jag vad han måste ha varit trött. Att alltid stå i fokus tröttar ut en, och är man bara 13 som han var då, så hade det inte varit så konstigt om han åtminstone klagat litegrann... Hunger, törst, uppmärksamhet allt det tär, men även han såg ju att dom behövde honom, det får vem som helst att orka lite,lite till, även om man själv bara är ett barn....

 

                                                            Anna