Vi sliter faktiskt ganska mycket emellanåt för att det ska bli bra för barnen på Bristol....

Vi lägger en hel del av vår tid, av våra tankar, pengar och hjärtan därnere.

Vi gör det för att vi vill, och för att det ger oss tusenfallt igen. Vi blir inte rika i pengar på det men vi får erfarenheter som ingen någonsin kan ta ifrån oss och vi får lära oss vad livet egentligen handlar om.

Det är inte alla förunnat att få vara med om nåt sånt här.

Om vi sliter, så är det antagligen ingenting emot vad Eddie gör. Ägare och grundare av Bristol Academy.

38 år gammal och med mer ansvar än vad jag någonsin önskar att jag kommer att behöva ha...

Drygt 400 barn som han vill ska få den hjälpen som han själv fick när han som mest behövde den,då när han själv var ett barn utan framtid. 

Hjälp som har gjort honom till den han är idag.

Nu är det han som är den där mannen som ansvarar och räddar barn från ett liv på gatan,eller ett liv utan skolgång.

Det är han som har ungdomar som ser upp till honom och som har honom att tacka för sitt liv.

Ofta får jag höra om vad Eddie gjort för dem och deras tacksamhet känner inga gränser...

Eddie ställer höga krav på sina ungdomar och dom får hjälpa till med vad som behövs och han krusar ingen. Man måste själv vilja bli hjälpt annars kan han ingenting göra. Dom måste själva ta ansvar.

Men det är ju så.....Finns det någon som tror på en,någon som tycker att det som man har att säga är viktigt och någon som alltid älskar en oavsett om man gör fel ibland, då är livet betydligt mycket lättare att leva, oavsett om man bor här eller där.....