En liten liten stund fylld av glädje

 

Sista dagen på vår resa 2010....Brassbandet tar sina instrument och hoppar i sina uniformer. Dom gör sig redo för att ge sig iväg på en spelning och vi håller på att göra oss redo för att åka hem igen....Klumpen i min mage håller på att växa sig allt starkare. Jag vet inte om jag någonsin kommer att komma tillbaka och den tanken tär på mig....

 

 

Men rätt som det är så drar brassbandet igång att spela! Dom spelar som dom aldrig har gjort nåt annat och glädjen blir enorm! Våra respektive flaggor kommer fram, barnen dansar för det vilda, det spelas och utanför staketet fylls det på med människor...alla vill se vad som händer, och mitt i detta befinner vi oss.

 

 

Klumpen i magen löses så sakteliga upp och mina tankar blir med ens mer positiva....klart att jag kommer att komma tillbaka! Det är ju bara jag som styr över det!

Glädjen känner inga gränser, inte heller gemenskapen....Vi ger varandra av det bästa vi har, nämligen oss själva.  Det kan inga pengar eller saker rå på. Vänskap och respekt är viktigare än allt annat....

 

 

                                                                           Anna

 

 

Så fina bilder och tankar. Jag önskar mig också en dag kunna göra som du. Packa familjens saker och åka ut till världen för att se hur det riktigt ser ut. Göra det lilla goda man kan.

Ja, det är en upplevelse utöver det vanliga att få komma dit,och man växer....tack för att du kikat in hos oss,och skulle du få chansen....åk!

underbart!!

:) Jaaa! Det är underbart!

Vilken fantastisk upplevelse och känsla! Man blir varm när man läser!

Kram
Petronella

Tack för att du läser :) Upplevelserna där nere blir starka, både dom bra och dom lite mindre bra... Kram tillbaka!