Igår höll vi i en föreläsning igen jag och Jennie. I min dotter Linnás klass på gymnasieskolan här i vår stad :)

 

Jag är inget stort fan av att prata inför folk, jag föredrar att skriva, men vad gör man inte för barnen?

Nåväl, det gick helt okej och gymnasieungarna klarade av att se intresserade ut! Det är stort :)

 

Allt är så självklart för oss, men man vill ändå förmedla det på ett bra sätt...det är lite svårt. Att ha med hjärtat men ändå kunna ge den informationen som man vill. Och det viktigaste av allt, att lyssnarna förstår att dom här människorna i Uganda har vår fullaste respekt!

Dom är våra vänner precis som vi är deras och att dom lär oss en massa nytt som vi inte tidigare visste.

 

 

Victoria har föreläst om Uganda längre än vad vi har gjort, och första gången som vi skulle köra en föreläsning så fick Victoria förhinder så därför har det blivit så att Victoria kör sina föreläsningar och jag och Jennie kör ihop.

Jag hade förövrigt troligtvis både kräkts och svimmat om jag vart tvungen att göra det här själv......!

Jennie är den lugna av oss två kan jag meddela!

Jag blir skitnervös av att prata inför folk och hon bara glajdar upp som ingenting.....orättvist.