Här om natten hade jag en dröm som jag vaknade mitt i och som var så verklig att jag låg länge och funderade på om det hade hänt mig eller om det bara var en dröm. Efter några sekunder så insåg jag att jag låg i min säg och att det jag drömt inte hade hänt mig, men det var ju så otroligt verkligt och fantastiskt.......

 

Det är varmt och jag känner att jag är på en bekant plats men där är inga bekanta ansikten. Jag går på en grusad väg och utmed vägen så växer där blommor. Blommorna har alla färger som kan tänkas finnas och dom doftar så underbart. Jag vet att jag är lycklig för jag kommer i håg att jag har ett stort leende på läpparna. Plötsligt kommer ett barn och tar mig i handen och vi fortsätter vandra vägen fram. Jag har ingen aning om vart vi ska men vi fortsätter ändå. Efter ett tag ser vi några hus och vi går in i ett av dom. Det är alldeles tomt och det känns inte som om det bor någon där. Vi går in i nästa hus och där är lika tomt. Det finns inga fler än jag och barnet som jag håller i min hand. Helt utan förvarning kommer där fram massa barn, glada och lyckliga barn. Jag sätter mig ner i det gröna gräset och barnen omkring mig gör detsamma. Vi lägger oss ner och tittar på molnen och vi försöker hitta figurer som har bildats med hjälp av molnen. Allt känns så fantastiskt  och det är i detta ögonblick som jag vaknar och försöker förstå om jag är i drömmen eller verkligheten. I hjärtat är jag verkligen lycklig för det känner jag i hela kroppen när jag vaknar.

 

Några skunder senare så går tankarna till våra barn på Bristol. Jag vet inte om det är dom barnen som jag har med mig i drömmen för jag ser inga ansikten. I bland vet jag att drömmar kan bli verklighet för det har jag själv upplevt och hade jag kunnat så hade jag mer än gärna varit på Bristol just i detta nu och jag hade gjort vad som helst för att  vi skulle glömma alla tråkigheter och i stället bara försvinna in i drömmarnas värld för en liten liten stund.........

 

 

                                                        Jennie