Är man vän med någon i Uganda så är man det helhjärtat. Iallafall jag.

Jag får ofta höra att det är ovanligt att man håller vad man lovar i Uganda. Man säger nåt bara och sen om man gör det eller inte spelar ingen roll liksom...

 

För mig är ett löfte ett löfte. Sen kan saker och ting hända som gör att det inte alltid blir som man tänkt sig, men det får vara en rackarns bra anledning att bryta ett löfte.

Jag är än mer noggrann med att inte lova någon någonting nere i Uganda för att slippa bryta ett löfte.

Dom har ju liksom blivit svikna alltför många gånger allaredan och jag vill inte späda på den statistiken.... Så mitt självklara svar då dom frågar exempelvis när jag kommer tillbaka är alltid:

På så vis bryter jag inga löften och dom förstår att jag vill träffa dem igen.

 

Idag på min facebook kom det här från Muteesa! :) Hur gulligt är det inte?

 

 

Han är ju en scout och på sitt förra scoutläger ville han representera min familj på lägret och här är beviset på att det blev gjort....

Jag som är både rädd för mörker och småkryp och som avskyr att tälta är nog ingen vidare scout, men på läger i Uganda har jag ju bevisligen varit! Alltid redo!

Hoppas jag skötte mig!

 

                                                                  Anna