Jag vet att mycket av min tid går till det vi gör Afrika, kanske tillockmed för mycket.

Jag vet också att jag kanske pratar för mycket om det emellanåt och att alla inte orkar höra på det....

Det är för långt ifrån dom allra flesta, så dom orkar inte bry sig riktigt.

Jag accepterar det. Men jag förstår det inte riktigt.

Men varför är det så svårt att förstå att man har valt att lägga sin tid på människor så långt borta?

Varför är det inte riktigt accepterat? Hade man jobbat för att ge svenska barn ett bättre liv, eller som volontär på ett katthem i Vällingby, då hade det varit lättare att förstå för många...Men att hjälpa människor som ändå aldrig kommer att få det bra eller bli rika, det ses som lite bortkastat...!

Jag accepterar att det är så, men jag förstår det inte...När blev vi dom viktigaste i världen? Vem bestämde det?

Jag tycker att mer saker har blivit ointressant de sista åren. Jag tycker att många är lite för ytliga i sitt sätt att tänka, men jag säger inte att det är fel, det är bara så JAG känner.

Jag har många gånger önskat att allt var som det var förut....men det kommer aldrig att bli det igen.

Jag har sett, och jag har känt för mycket för det.

Men vi kan inte ge upp kampen.Oavsett om vi vill det eller inte, så finns det en annan värld än våran.

Dom förtjänar ett bra liv dom också och vi kan hjälpa dem med det.

Vi kan inte rädda alla, men vi kan rädda några!

                                                                       Anna