Människorna och skolan i Uganda finns alltid med en, jämt!

Man kopplar liksom aldrig bort det helt. Man tänker bara på det mer eller......jättemer!

Just nu tänker jag på det jättemer.... Man vill så mycket! 

Man vill att alla ska vara glada,lyckliga,friska, mätta och fria från oro och lägg därtill att man vill att dom ska vara hela,rena,älskade och lyssnade på också så fattar ni att vi har en lång väg att vandra....!

Jag skulle vilja veta att det vi gör blir bra och blir till nytta för dom, och jag skulle vilja att varenda en av dem växer upp till en alldeles fantastisk människa som får det bra i livet.

Det sista vet jag ju att det inte kommer att hända iockförsig...alla kommer inte att växa upp, vi kommer att förlora många av dem.

Dom som trots allt växer upp, dom går ett slitigt liv till mötes.

Dom vet det nog inte ännu , men jag vet det.

Men kan vi förgylla någon eller någras liv och hjälpa dem till att må bra,

då lovar jag, att jag ska känna mig nöjd med det till slut.