Jag är en människa som gärna vill se omedelbara resultat, och jag är också ivrig.

 

 

Allt jag gör, gör jag helhjärtat. Vill jag göra nåt, har jag svårt att bara göra det litegrann.Det är lite synd.

Det hade ju vart bra om jag kunde tränat litegrann, eller bakat litegrann, eller stickat litegrann....men nej, sån är inte jag. Jag går liksom all in, alltid.

 

 

Jag tänker inte fråga min man om det är strävigt att vara gift med en sån som mig för det måste det ju vara emellanåt, men jag är inte beredd på att höra svaret på just den frågan så därför tänker jag inte fråga... :)

( Dessutom är han likadan förresten, fast inom andra områden....)

Hursomhelst så är detta "all in" läge lite stressande även för mig i vissa situationer eftersom man alltid inte ser helt klara resultat, helst inom 2 timmar....

 

 

Arbetet i Uganda är ju ett bra exempel på det....4 år har vi hållt på nu, och allting går framåt, men det går sakta.

4 år för att få skolan färdig. Det passar ju inte mitt sätt att vara egentligen....men man styr ju inte över allt. 

Men jag tror att den tiden har varit välbehövlig ändå. Vi har lärt oss mycket. Och jag har också lärt mig att ha tålamod. Jennie och Victoria har redan det, iallafall bättre tålamod än jag.

Allt måste få ha sin tid. Det har det av en anledning.

 

 

Nu när skolan står där, och vi fick se den klar i mars då vi var nere så kändes det overkligt på nåt vis.

Man kämpar för att nå ett mål, och när man nått målet så känner man sig lite förvirrad....för att man inte riktigt vet vad som ska ske då man är framme.

Det är alltid lite skrämmande att sätta nya mål tycker jag men man måste ju ha det annars kommer man ingenstans. Men det är lättare att nå dom om man är ensam om att styra farten, riktningen och innehållet.

För oss är det så oerhört många faktorer som spelar in huruvida vi kommer att klara det vi vill, men hoppas gör vi ju naturligtvis och det är det vi jobbar för!

 

 

Inlägget är lite spretigt känner jag nu när jag läser igenom det... och jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det. Men alltid kanske inte allt måste ha en mening?

Men när jag ändå har skrivit detta är det ju synd att bara ta bort det så då kan jag ju också passa på att säga hur oerhört tacksamma vi är för det positiva vi får från er som är inne och läser här...!

Ni ger så mycket energi att orka kämpa för det vi gör,