Det har ännu inte hänt, men jag är medveten om att det kan hända precis när som helst.. Medellivslängden i Uganda är runt 53 år....det är inte mycket. Barndödligheten är enorm, och dom allra vanligaste sjukdomarna skördar liv åt höger och vänster.

Vi har ännu inte förlorat något barn på skolan som vi vet om, inte heller någon av de vänner som vi fått därnere. Men med allra största sannolikhet så kommer det att hända. Vi kommer mest troligt att överleva många utav dem och det känns väldigt konstigt...

Döden i Uganda är helt självklar, dom lever med den så nära inpå sig.Här hos oss är den inte det. Självklar så till vida att vi vet att alla ska dö är den ju , men inte på det viset som den är självklar i Uganda.

Aids är ju en stor del av att meddellivslängden är så låg...jag tror faktiskt att den tillhör bland de lägsta i världen. Sjukdomar överlag tar många liv, liv som hade gått att rädda med pengar.

Det svider när jag tänker på det. Och tänker på det gör jag, alldeles för ofta och alldeles för mycket.

Livet i Uganda lämnar mig aldrig riktigt. Vissa dagar är det bara glada minnen och man känner sig full av energi. Andra dagar, som den här tex så slår oron, rädslan och känslan till att hur man än försöker så blir det inte bra nog, fastän jag så gärna vill..

                                                                              Anna