Dessa bilderna är från en liten stund som vi hade ute i slummen hos ett av våra fadderbarn nu på vår senaste resa. Jag har sett dem tusen gånger, men just idag så klack det till i mig....jag ser på mig själv och ser hur nöjd jag ser ut.... Hur man nu kan vara det egentligen efter det man ser. Men på plats så är det inte lika ledsamt som det kan kännas då jag kollar på bilder i efterhand. Just där och då är allting väldigt lyckligt...

 

 

Victoria och jag har fått syn på nåt...skitiga, men glada!

Här står vi och pratar med Eddie....allt dokumenterat med videokameran av Sam i grön tröja...

Jag har visat bilderna förut, men det går att se på dem igen....jag vet! :)

 

                                                   Anna