Eftersom man lever med det här med Uganda så nära inpå sig, så poppar det också och frågor inom en varenda dag.

Frågor som man ibland själv snabbt hittar svaren på och sen kan man lägga dem åt sidan, andra frågor består och gnager ett tag. Sen får man antingen släppa dem och inse att det inte finns nåt svar, eller så får man ta upp dem och bolla dem vidare med Jennie och Victoria....

Många gånger hade det varit skönt med ett enkelt svar typ:

• Ja/Nej,
• Bra/dåligt
• Så gör vi/så gör vi inte......

eller nåt annat superlätt, men sällan är svaret enkelt tyvärr.

Anledningen till det är antagligen för att våra världar är extremt olika varandras. Inga svar blir enkla eftersom vi vet för lite...Och då vet vi ändå ganska mycket efter att ändå ha varit där några gånger...

Vi är ju också olika, jag Jennie och Victoria, vilket ju gör att vi tänker olika också....ibland har vi 3 olika svar och lösningar på ett problem...så inte heller det är lätt, men efter lite diskussioner fram och tillbaka brukar det lösa sig till det bästa :)

Mitt hjärta ställer till det mycket för mig....

Jag har svårt att lägga det åt sidan och utföra ett arbete...det behöver jag lära mig.

Att fokusera på en uppgift, se det som ett jobb, och sen slutföra det jobbet och inte känna så förbaskat mycket! Jag måste ju inte analysera sönder varenda känsla jag har i min kropp.... men jag gör det. 

Jag känner,känner och känner! Hela tiden och det gör mig trött på mig själv... Men samtidigt så vet jag ju inget annat sätt att vara så jag borde ju ha vant mig....

Det är säkert en fördel ibland att vara som jag är, men absolut inte alltid...och absolut inte i ett land med fattiga, svältande, ensamma barn...

                                                                   Anna