Just när det här kortet togs så var jag trött... Vi hade flera dagar av kläd och presentutlämning bakom oss och vi var på gamla Bristol för att för att göra det sista... Jag satte mig på trappen en stund för att vila.Jag minns att jag också kände mig lite ledsen...jag längtade lite efter mina egna barn och funderade på vad dom hade för sig långt bort ifrån mig....

Men man rycks snabbt tillbaka till verkligheten i Uganda när man är där.Jag fick dom här barnen kring mig och dom förtjänar att vi är där med hela vårt hjärta och hela vårt engagemang under den korta tiden som vi befinner oss hos dem, och det är inte svårt kan jag lova.

Det är bara ibland man glider iväg litegrann i tankarna om hur allting funkar där hemma när man inte är på plats. Och funkar gör det ju såklart alldeles perfekt, man är ju inte den ende i världen som fixar saker på hemmaplan...även om man gärna vill tro det....! :)

                                                                        Anna