Han säger det inte för att ge mig dåligt samvete, han säger det till mig för att jag frågar honom...

Men svaret gör så jävla ont så jag förstår inte varför jag ens frågar, när jag innerst inne redan vet svaret....Frågan som handlar om mat....

Sam tycker verkligen inte om posho....(det är majsmjöl som dom kokar till en gröt typ).

Han tycker det smakar vidrigt men ändå är det precis det som han äter varenda dag. Han liksom ofantliga mängder av andra människor.... Posho.....

Jag vill så gärna skicka ner pengar så han kan gå på Nandos ( vår favoritrestaurang i Uganda) varje dag och äta kött och pommes frites eller ris eller nåt annat som smakar gott!

Eller åtminstone så han kan köpa en stock bananer och göra matooke hemma som jag vet att han gillar bättre...

30.000 Ugandiska shilling kostar en stock som skulle räcka till över en veckas mat för Sam, det är 90 svenska kronor i veckan och 360 kr i månaden, det lägger jag på skit.... varje vecka!

Men jag vet ju att det inte skulle hjälpa honom....inte på sikt.

Och det är så vi måste tänka! Hela tiden! Vad hjälper dem på sikt.....?

Jag vill att Sam är mätt nu! Jag vill att varenda unge är mätt. Varje dag, och hela tiden!

Jag vill inte att han eller nån annan i Uganda ska behöva äta samma mat dag in och dag ut. Mat som dom kanske inte ens gillar...

Men just detta kan vi inte göra något åt, fastän vi vill....tänk om vi inte längre kan finnas för dem och då vant dem vid att äta mat som dom själva inte har råd med. Då blir ju sveket enormt! Vi kan ju inte göra så....

Man gör inte så mot sina vänner....men frågan är om man låter sina vänner vara hungriga....?

Förstår ni vad vi brottas med varje dag....?

                                                              Anna