Se där ja!
Kanske är det inte helt rätt att aldrig skriva om sig själv i en blogg...
Mina tankar och känslor får ni ju dagligen men det finns en helt annorlunda sida av mig också.
En sida som jag tror är mer Anna för de flesta, än den jag visar här. Många har blivit förvånade över att jag faktiskt sysslar med det hjälparbete över huvudtaget, dom har liksom inte den bilden av mig.
Jag känner mig dock mer hemma nu i det jag sysslar med än vad jag känt mig någongång förut.
I mitt vanliga liv så är jag en ganska glad skit. Jag har jobbat i korvkiosken i snart 15 (!) år....jag som bara skulle vara där nåt år eller så...Jag trivs där även om jag kan erkänna att det inte var mitt mål i livet att jobba med att sälja korv...
Jag jobbar ofta tillsammans med Jennie som också jobbat där skitlänge... och vi har vansinningt roligt!
Jennie skulle kunna jobba som psykolog också, för när hon står i luckan så är det som att alla öppnar sig för henne som en bok... och hon lyssnar....och kommer med ett klokt svar som om hon vore superdupersmart!
Sen valde hon mig ( eller om jag tvingade henne....) till sin bästa vän, och i samma stund försvann hennes trygghet tror jag.... alltså inte trygghet i livet, den får hennes man stå för men tryggheten i att veta vad som skall ske.... För jag är precis, direkt hopplös! Saker kan komma ur munnen på mig utan att jag ens vet det själv.... (dock inte elaka).
Jag hör vad jag har sagt först efteråt, och så kommer den ett flin från Jennie eller så tittar hon lite konstigt på mig, och jag inser att,
-Ooopps, jag är inte smartast i världen.....
Men jag är iallafall jag, och det får vara så....
Jag har en skärpt sida också med ganska mycket allvar i sig men jag tycker att livet blir lite roligare om man kan bjuda på sig sjäv och inte ta sig själv på så blodigt allvar.
So what , om jag gör bort mig lite? Så länge jag inte skadar någon annan.
Och faktiskt har vi ganska ofta glada kunder som lämnar vårt gatukök efter en stund där....och även om Jennie på ytan ser enbart lugn och sansad ut så stämmer det inte helt, hon kan hon med!
För övrigt så
- Älskar jag vita tulpaner! ( i sann blogganda)
- Har jag nästan uteslutande svarta kläder.
- Var jag bara 20 år då jag fick mitt första barn, vid 24 hade jag 3.
- Heter min man Jimmy, och barnen Linnéa,Hampus och Elias
- Så tycker jag att det är lättare att vara storbarnsmamma än småbarnsmamma.
- Så har jag en storebror med Downs syndrom.
- Heter min mamma Christina och hon är nog världens bästa mamma.
- Kan jag längta efter Jennie om jag inte träffat henne på ett par dagar.
- Önskar jag att jag kunnat sticka........faktiskt.
- Drömde jag om att bli förskolelärare... det gick sådär.
- Är jag hörselskadad.
Se där,då kom jag att skriva lite om mig själv ändå! Intressanta och viktiga saker.... :)
Jag som aldrig skulle blogga har kommit till att det blivit en del av mina dagliga rutiner och jag saknar det om jag inte gör det....Det ger energi! Ungefär som att dricka kaffe.
Önskar er alla en bra dag!
♥
Anna
Du är härlig! Lustigt nog skev jag ett mail till alla föräldrar i 3 a igår att jag känt dig i väldigt många år och egentligen inte alls är förvånad att just du är med och bygger en skola!
Ni är fantastiska alla 3! ❤
vad roligt att få veta mer om "personen" Anna :)
Tack Pernilla! Vad kul med en kommentar från dig! :) Och tack för orden, dom värmer! kram Anna
Malla: snart kanske det kommer ännu mer! Må väl! :) kram!
Härlig läsning!
Vi är lika på många punkter!
Jag fick mitt första barn när jag var 21 och hade fött tre när jag var 24.
Och så är jag synskadad.
Och knäpp.
Haha!
Kram!
Gillar du inte vita tulpaner Ting?? Skönt med fler knäppa....vi kanske är lik min bror både du och jag? Hahha! Det hade kanske varit en upplevelse att träffa dig på riktigt....? Eller inte :) ha en bra dag! Kram Anna
Haha, där är mycket jag kan fylla på känner jag, just om hur du är, men det tar vi en annan gång, en summering räcker för båda korvgummorna: FANTASTISKA!!!!! :) Ni gör att man går därifrån mer ett leende varje gång. Och jag kommer direkt att tänka på att jag bloggar, men har aldrig skrivit egentligen om vem jag är, det är ju såklart Zaccos blogg från början men gick över till Linus, kanske är det därför;)
Fortsätt att vara just du, precis som du är <3
Kramar från en knäpp, tulpanälskande, ledbruten käring :)
Tack som fan Pia! :)Fortsätter du att vara som du är, så gör jag det med, så blir det nog bra i sista änden....:) Massa kramar och tack igen!
Härligt inlägg Anna du bjuder på dig själv och jag får fnissa lite och det är extra härligt. Kram
Tack Åse, skönt att få bjuda på ett fniss! :) Ha en bra dag! Kram!
Härligt inlägg. Jag tycker du verkar vara intressant som person och ha en härlig personlighet. Att vara knäpp och spontan behöver inte vara negativt är oxå spontan av mig och fick barn tidigt 21 år och skulle fylla 22 år och efter 4 år hade jag tre ;)
Oh, det var jätteroligt att läsa mer om dig, har faktiskt undrat lite, nyfiken som jag är.
Oj, tre barn vid 24 års ålder. Själv tänkte jag att jag ALDRIG skulle ha några barn men nu sitter jag här med två st i alla fall. Och tur är väl det, de är ju det bästa jag gjort!
Ses snart igen!
Vad kul att få veta mer om dig. Jag fick också barn tidigt och hade tre när jag var 27. :)
Det tyckte jag om. Att läsa lite mer om dig. Vi har nog likheter. Det där med en hjärna som kopplar lite på och av. Jag är nog känd för att vara väldigt skarp och organiserad på jobb. Men annars....precis som om jag loggar ut emellanåt :)
Kramar
Så härligt, personligt inlägg som du bjuder på!
Man kan ju inte annat än bara tycka om dig fastän jag aldrig
träffat dig!
Massa kramar och en önskan om en skön söndag
från
Melodys matte
Lottiz: Jag tror man har roligare om man är lite spontan och knäpp :) Jag inbillar mig det iallafall! Kram!
Anna: Jag kan själv känna att man ibland vill veta lite mer om den som skriver..:) Ja, det gick snabbt med barnen där! Men sen var det gjort, och visst är dom det bästa man har! Kram!
Hörni: Det är lika bra att smida medans järnet är varmt! ;) Ha en bra dag, kram till dig!
Tack Kicki att du tyckte om det:) Det är lite oberäkneligt när man loggar ur så där hipp som happ, men det bjuder på en del glädje också! Man är som man är....Kramar!
Tack så hemskt mycket Melodys matte! Vad glad jag blir :) Jag önskar er en bra söndag också! Kram och Tack!
Så kul att få läsa lite om dig! Kram Jenny
Tack Jenny! Kram tillbaka :)
Du är en klok kvinna och har en klok vän i Jenny.Ni har dessutom kloka män och barn, så det kan inte bli annat än bra med Bristol Academy.Lycka till med Ugandaresan!!!
Och kloka svärmödrar med kanske? :) Tack så mycket! Kram!
