Ibland (ganska ofta) så tänker jag på om man verkligen gör rätt. Att hjälpa andra människor är ju naturligtvis aldrig fel, men sättet man gör det på kan ju bli tokigt.

Viljan man har att människorna på och runt Bristol ska ha det bra är ju så enormt stor så ibland känns det nästan som om man slår knut på sig själv.
Man vill hjälpa, men absolut inte stjälpa. Man vill inte att någon tar ens hjälp förgiven,men jag förstår samtidigt att det är en svår balans för dem att inte göra det....
Vi har det ju så bra i jämförelse med dem, men vi är ju för den delen inte rika i vårt land, men hur ska dom kunna veta det?

Jag har ältat det tusentals gånger i mitt huvud och kommer med all säkerhet att älta det tusen gånger till....Men när huvudet säger en sak och hjärtat ett annat så är det helt enkelt lite klurigt.
Man får väl helt enkelt försöka hitta en bra balans dem emellan och sen köra på det....



Bjuder på lite bilder också på våra fina,fina barn :)















                                                                Anna