Lyckan över att kunna hjälpa!

När vi kom till skolan första dan på den här resan så var en grupp pojkar i full färd med att tvätta brassbandets alla kostymer inför en spelning.

Mina ögon for över alla barnen för att se om jag kände igen några av dem från våra tidigare resor eller om jag såg något av våra fadderbarn.Och snabbt fastnade dem på en pojke i gul tröja,Emma Aizizi! 
Men ganska snabbt såg jag också att det inte stod helt rätt till med honom...Hans ena öga var helt igenklibbat och det rann tjockt gult var ur det...
Jag hämtade snabbt Victoria och Eddie och vi frågade hur länge han hade haft det så här? Det var nån vecka svarade Eddie då, han sa också att han hade fått nån slags medicin eller salva men det hade inte hjälpt något...
En snabb blick mellan mig och Victoria och så visste vi att vi måste försöka hjälpa honom såklart.
Eddie skickade iväg honom tillsammans med en äldre kille för att kolla av vad det skulle kosta med en bättre medicin till honom. 126 kr blev svaret....



Ofantliga summor för dem,en droppe i havet för oss.Så än engång skickades han iväg till en lokal klinik där han fick en ny sorts medicin. Han kom tillbaka till skolan och vi hoppades att vi skulle se nåt positvt resultat med Aizizis öga innan vi skulle åka hem igen.....


Dagen efter när vi kom till skolan så var det en glad Aizizi som tog emot oss. Ögat var i stort sett helt bra efter bara en dag....Det var nästan helt öppet och helt fritt från var,det var bara lite rött!
Lika glad som Aizizi var, lika glada blev såklart jag och Victoria!


Mitt i den lyckan över att Aizizi så snabbt kunde få hjälp, så slår tanken en,hur många människor är det egentligen som dör i sjukdomar som ganska lätt hade gått att förhindra...? Hur hade det sett ut om dom hade haft samma medicinska förutsättningar som vi har? Naturligtvis helt annorlunda,det fattar jag ju.
Men det känns så sorgligt att människor ska behöva dö för att det saknas pengar.....Det kan inte vara meningen att det är så det ska vara här i världen....

Emma Aizizi! Fina,fina unge! Här är han efter 1 dag med den nya medicinen....!


Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0