En del av barnen på skolan får en att smälta mer än andra.
En del barn har man träffat och inte tänkt på så mycket men rätt som det är så är dom helt självklara för en och man ser dem och kan urskilja dem från mängden hur lätt som helst....
Denna resan var inget undantag från det. Förra resan stötte jag på en flicka som jag aldrig fick veta namnet på men hon sitter tillsammans med mig på ett av mina absoluta favoritkort från 2010.
Jag har tänkt mycket på henne och undrat hur det ska gå för en sån tjej i livet?
Dagen innan avfärd till Uganda denna gången så åkte jag in till stan för att köpa en present till den flickan ifall jag skulle stöta på henne igen...inget märkvärdigt alls, men jag ville ändå ha det med mig.
Och såklart så såg jag henne. Bland alla barn så var hon helt plötsligt där....och det värmer hjärtat att se!
Just den här flickan blev också en av våra tjejers favorit, och Nassuna Shadia, som jag numera vet att hon heter fick en lycklig vecka tror jag med mycket uppmärksamhet från många håll.

Jag och Nassuna Shadia 2010...

Och här är vi igen, 2 år senare!

Ett annat barn som dessutom är ett av vårt projekts fadderbarn var också en som på den här resan gjorde avtryck hos mig.
Hon heter Winnie och är en tyst och ganska tillbakadragen tjej.
Man ser henne för att hon ser så vänlig ut men hon hörs inte och hon märks inte.
Ju längre veckan gick ju oftare märkte jag att Winnie befann sig bredvid mig då vi var på skolan.
Hon liksom bara fanns där....och då vi skulle lämna skolan den sista dagen känner jag att någon tar mig i armen och jag vänder mig om och där står Winnie och säger
 "You know Anna, I am gonna miss you more than you understand"
Vad svarar man då liksom....? Hjärtat sprängs av tacksamhet och av glädje över att ha nått fram till ett barn som inte säger så mycket...
Att säga att jag kommer att sakna henne också är ju såklart inte svårt för det är ju alldeles sant, men man vill ju också lova att komma tillbaka till henne igen och man vill lova att göra allt bara för att hon ska få må bra. Det kan man ju dessvärre inte göra för just det är det ju inte jag som styr över.....


Människor gör avtryck hos oss och vi kommer aldrig att kunna glömma dem, och man vill inte det heller,Aldrig!


Winnie Nagadya...jag skulle kunna urskilja henne bland flera tusen barn.Det är så att rätt som det är så finns dom för en på ett sätt som är svårt att förklara...


                                                          Anna