När man precis varit iväg i Uganda som vi varit nu så känns det alltid lite tomt tycker jag...
Än så länge har vi varit iväg med ca 2 års mellanrum,2008,2010 0ch nu då 2012 (förutom Victoria som körde dubbla resor 2010).
Ska den trenden följas så snackar vi 2014....Sjukt lång tid, om ni frågar mig!
2 år i det här fallet känns som en evighet! Jag vill ju helst tillbaka nu, med en gång....eller iallafall snart!
Att få se barnen så otroligt lyckliga över att vi är där gör ju att längtan blir än större...och att man sedan plågar sig med att kolla på bilderna från resan var och varannan dag samt att chatta med ungdomarna från Bristol gör ju inte heller längtan tillbaka direkt mindre...

Häromdagen fick jag också information från en av "storkillarna" på Bristol om vårt fadderbarn Kalema Fred så där helt appropå, och det är ju så jättekul tycker jag.
Den här killen som heter Galiwango frågade om jag kände en kille som heter Kalema ...?
-Javisst svarade ju jag och frågade lite snabbt om allt var bra med honom eftersom man ju är lite orolig av sig.... Allt var jättebra med honom och han berättade då att Kalema var en mycket mycket stolt kille!
-Vad bra....varför undrade ju jag?
Jo sa Galiwango....Av alla fina saker ni hade med er och delade ut som fotbollar,kläder och andra saker så var Kalema den enda killen som hade fått en alldeles egen T-shirt med sitt foto på! Han var så stolt över den och han hade burit den hela påsken minsann!
Lille Kalema frågade också om jag inte kommer tillbaka snart...? Man dör lite då....

(Jag och Jennie lät trycka upp varsin t-shirt till våra fadderbarn Kalema och Gloria, med foto framtill och deras namn därbak på ryggen....och tydligen blev det då väldigt uppskattat :) Rackarns kul också för oss att få information om "våra" barn bara sådär då det oftast ju är vi som delar ut informationen om barnen istället för att få den)


Så längtar tillbaka gör jag varje dag tror jag,fastän jag vet att arbetet vi gör,tillsammans med er, här hemifrån är precis lika viktigt! Men att vara där.....det går liksom inte att jämföra med nåt annat....I Uganda bara ÄR man, man jagar inte efter någonting,man känner ingen stress, och man känner bara ända långt inne att det man gör, det gör nytta...


Gloria med sin tröja....


Och Kalema Fred med sin tröja och också med ett munspel som jag hade med mig till honom..


                                                      Anna