Vi har ju samma religon som de i Uganda,ja iallafall den största delen av dem i Uganda.
Det finns en del Islamister också samt en del traditionella små afrikanska religioner,men som sagt,dom flesta är kristna och firar således nu påsk precis som vi.
Den största dagen för dem i påsken är idag,alltså vår påskdag. Kyrkan är deras naturliga samlingsplats för firande av både jul,påsk och i stort sett alla högtider.
Tron för människorna i Uganda är överhuvudtaget väldigt, väldigt viktig.

Jag är ju också född kristen men måste ju erkänna att jag inte är nån flitig kyrkobesökare precis och jag ägnar inte så hemskt mycket tid heller att tänka på det....

Men nu när jag pratat med dom Ugandiska ungdomarna på facebook dom senaste dagarna så har dom ändå fått mig att tänka lite...Inte så att jag gått och blivit religös,det kan jag inte säga, men för dem är tron det som gör att dom fortsätter att kämpa,det är deras tro på gud som gör att dom många utav dagarna ser en anledning att kliva upp och göra det dom måste, för att om man bara tror, och har hopp så löser sig saker och ting.
Det är till och med så att när dom frågar mig om jag kommer tillbaka till dem i Uganda igen, och mitt svar som alltid blir att jag inte vet och jag inte kan lova det,så säger dom till mig:

You have to belive that you will!

Så unga men ändå så fulla av vishet. Och såklart kan jag inte annat än att tro jag med då.Tro att det är meningen att just jag ska få komma tillbaka till Uganda igen,och tro att jag ska få träffa alla på Bristol och få fortsätta att vara en del av dem...
Det kan ju iallafall inte göra skada att ha lite hopp och en liten uns av tro.....!

          
                                                                  Anna