För ett par dagar sedan berättade jag om en marknad där jag och Eddie hade försökt handla skor åt barnen. Utanför marknadsområdet finns det en stor busshållsplats.

När man pratar om buss i Uganda så är det dehär minibussarna man menar. Bussen körs av en chaufför och med i bussen åker också en mekaniker som oftast arbetar med att ta betalt för resan och att ropa genom fönstret efter fler resenärer. De gånger som mekaniken får arbeta som just mekaniker, vilket han kan få göra flera gånger under en dag, så är arbetet att binda upp något som håller på att lossna under bilen eller banka på något så att bilen ska fungera igen. Dehär bussarna håller absolut ingen svensk standard, men ändå körs de relativt fort på mycket dåliga vägar. Och bälte, vad är det?  

Senast vi var nere hade vår buss en baklucka som inte riktigt fungerade som den skulle. Vi hade packat in en hel del resväskor där bak och mitt i en korsning med en massa bilar öppnar sig luckan och ut faller ett par resväskor. Tur hade vi i alla fall eftersom väskorna inte öppnade sig för då hade vi från gatan fått plocka upp en massa kläder som var skänkta till barnen på skolan.

Det är också dehär bussarna som fungerar som linjebuss. Kanske är det synd att kalla det för linjebuss eftersom när du väl har kommit in i en buss kan chauffören säga att bussen kommer att köra till en annan plats. Det har jag varit ute för, fast då var just mitt sällskap orsaken till att bussen ändrade färdriktning och de som redan hade tagit plats fick snällt gå ur och leta upp en annan buss. När det kommer tre vitingar och vill åka med så får de andra hoppa ur. Varför ska de anpassa sig efter oss? Jo, sanningen är den att vi får betala så mycket mera för att åka tre personer till en plats än vad en hel buss, ca 15 ugandier, får betala för att ta sig motsvarande sträcka. Det var alltså en större förtjänst att köra oss än en hel hög med ugandier.

Vi återvänder till den stora busshållplatsen… Det finns absolut inga skyltar som visar vart respektive buss ska köra. Det är heller inte så att det är bestämt vart bussen ska köra, utan chauffören tar reda på vart den som först hoppar in i bussen vill åka. Sedan väntar man tills bussen är full med folk som ska åt samma håll innan man kör igång. Och som man ser på fotot står de ganska tätt. Står man och tittar en stund på alla bussar ser man flera gånger att det är just bussen längst in som har blivit full och ska ut först. Den tutar lite lätt och konstigt nog flyttar sig alla andra på ett smidigt sätt och den fullastade bussen kan köra ut utan större problem. För mig ser denhär busshållsplatsen mest ut som ett stort kaos, men det verkar fungera för ugandierna då alla kommer dit de önskar.

Victoria