Precis lika tungt som det är att höra om jobbiga saker i Uganda,precis lika lycklig blir man då man vet att dom är lyckliga över något! När deras fingrar smattrar över tangenterna och dom inte fort nog kan få fram det som dom vill att man skall veta :) Det gör en så in i vassens lycklig ända långt in i själen :)

Det är lätt att bli glad för deras skull. Man vet att det inte är nån som möter dem med fika då en dag i skolan är slut där dom kan berätta hur dom haft det. Man vet att ingen ger dem en kram och önskar dem en god natts sömn eller för den delen väcker dem med ett god morgon, med en önskan om en bra dag.

Därför är det lätt att glädjas med dem och få dem att känna sig värdefulla och få dem att förstå  att jag gärna lyssnar på varför dom är lyckliga just nu!

Joshua Ssentamu, Male Henry och så en jag inte minns namnet på.... :)

                                                              Anna