Jag får ofta frågan : Hur orkar ni?

Mitt svar blir nog nästan alltid att     -Vi har inget val längre, det blir liksom bara att man måste.

Inte måste,måste, men vill måste! Förstår ni?

När man ger och hjälper med hjärtat så är det enkelt.

Det svåra kommer då man ska göra det för att nån annan förväntar sig att man ska, eller att man känner att man borde göra det fastän man inte vill....då är det jobbigt.

Vi blir såklart också trötta,ledsna,besvikna och allt annat emellanåt, men det väger inte över för det positiva som vi får och har fått vara med om.

Det är nog svårt för folk, iallafall i min närhet, att förstå de känslostormar som jag gått igenom det senaste åren kring det här. Jag begär inte heller det.

Men jag har nog blivit sämre på att vara intresserad av deras intressen som inte vill verka intresserad av det som jag brinner för.Den orken har jag inte längre.Tyvärr kan jag känna ibland, ibland bekommer det mig inte alls. Upp och ner alltså...

Livet är ett givande och tagande så enkelt är det och det är kring dem som ger en energi som man vill vara, nåt annat känns bortkastat, och det är ju mest troligt likt för alla,även om inte alla säger det.

Jag är oerhört stolt och glad över det vi tillsammans har åstadkommit nere i Uganda,tillsammans med människor som vi troligtvis aldrig mött med ett stängt hjärta och ett stängt sinne....

                                                      Anna