Ni som följer bloggen vet att vi vid vår första resa 2008 inte var på Bristol mer än en dag. Vi fick ju ändå träffa många av ungdomarna på Bristol då dom var med oss i vårt projekt, VM- i samarbete.

Det var inte innan resan två år senare 2010, som vänskapen började växa fram med våra nyfunna vänner. Allt som dagarna gick så försvann blygheten hos barnen och dom började närma sig oss och vi kunde visa dom att vi var deras vänner.

Så som livet i allmänhet så är det ju så att vissa människor som man möter i livet berör en mer än andra. Det kan visa sig på många olika sätt. Kanske det kan räcka med ett ord, en blick eller en beröring som gör att man får den speciella känslan.

Det som hände mig under vår resa 2010 hände under en kväll då vi hade fest för barnen. I regnet dansade vi till brassbandet och då var där en flicka som höll sig väldigt nära mig hela kvällen. Jag kände hur hennes ögon tittade på mig och när jag vände mig om så såg jag ett enda stort leende. Jag blev nog rätt så såld där och då och kände att det var något speciellt med denna flicka.

Innan vi åkte hem så hade tankarna på en fadderverksamhet redan startat hos oss och när vi kom hem och vi bestämde oss för att nå ut till vår omgivning som var intresserade av att få ett fadderbarn, så bestämde jag mig väldigt snabb att just denna tjej skulle jag ju givetvis hålla kvar hos mig.

Hur det än var så ”försvann” hon till en annan familj och hon kunde glädja dom med att få en nyvunnen vän. Jag kan nog säga att jag kände att det var lite konstigt för hon var ju min samtidigt som jag givetvis kände en glädje att just hon blivit vald av någon annan.

Där var ju många barn kvar som behövde en vän och jag lät min dotter Felicia välja utefter dom bilder och brev som vi hade med oss hem. Hennes val föll snabbt på en flicka vid namna Gloria. Gloria hade jag absolut också minnen av när jag kom hem även om hon inte hade berört mig på samma sätt under resan.

Gloria blev snabbt vår nya familjevän och framförallt Felicias. Vi har under åren skrivit många brev till henne och skickat med kort på oss. När Anna och Victoria var nere nu i mars så gjorde jag såsom många av er, jag tog chansen att skicka med ett paket från oss till henne.

Jag hade ju givetvis återigen önskat att jag var med på resan så jag kunde se med egna ögon hur stor glädjen var för barnen när dom öppnade sina paket. Nu har jag ju turen att ha en fantastisk vän, så Anna filmade när Gloria öppnade sitt paket. Riktigt rörande att få se denna filmsnutt!

Jag har ett löfte till Felicia och det är att nästa gång jag ska till Uganda så är det hon som ska följa med. Det vet hon och jag hoppas att vi kan spara ihop så pass med pengar att vår resa inte ligger allt för långt bort i tiden, för både jag och Felicia längtar väldigt mycket till den dag då vi båda kan träffa Gloria och alla hennes vänner!

Jennie