Sista dagen i Uganda så bad Sharon Kirabo och Nanono om min e-post adress och mitt telefonnummer. De ville verkligen hålla kontakten. Av Nanono fick jag en e-post adress som skulle gå till hennes kusin eftersom hon själv inte hade någon, men hon sa att jag kunde skriva till den om jag ville nå henne.

Här sitter vi sista dagen och jag skriver ner mina kontaktuppgifter till tjejerna. Det är många som är intresserade av vad som pågår.

Någon månad efter att jag hade kommit hem så kom det ett sms från Sharon, där hon bland annat uppgav sin e-post adress. Jag har skickat ett par meddelande till henne, men inte fått svar. Nanono har inte hört av sig, men jag har skickat några meddelande till den adress hon gav mig. Tyvärr utan svar där med. Synd tycker jag, för jag skulle gärna hålla kontakten med tjejerna.

Så för två dagar sedan kom det ett sms från Sharon och jag blev så glad. Och i går fick jag ett meddelande från Anna. Nanono hade hört av sig till henne och bett om att hon skulle ge mig en e-post adress. Jag blev jätte glad och skickade genast ett meddelande till adressen Nanono hade angivit. Nu väntar jag igen på svar. Jag vet att hon har ont om pengar och det kostar att gå in på ett internetcafé.

Victoria