Jag står fortfarande kvar vid den stora busshållplatsen och tittar lite mera åt vänster.

Då dyker det upp en massa rostiga plåtar. Detta är tak på små affärer som säljer allt möjligt. Om man handlar i dessa är fortfarande priserna låga.

Strax bakom alla rostiga tak finns en byggnad med röda stora reklamskyltar. Det kan liknas vid vår galleria, en byggnad med massa små butiker och restauranger. Allt mellan himmel och jord kan man köpa där. Eddie tog med mig in i just denna ”galleria”. Vi hade kommit uppför en trappa och några meter in då han vänder sig om och frågar om jag är rädd. En endaste liten nickning från mig räckte som svar. Han hade redan känt på min hand att jag hade handsvett. När vi rör oss i detta område så finns det ingen annan tanke för mig än att hålla en mörk man i handen, just för att tydligt visa att jag inte är ensam i dessa kvarter utan har följe med någon av dem. Som vi tidigare har tagit upp i denhär bloggen så betyder det inte samma sak i Uganda som i Sverige när en man och en kvinna håller varandra i handen. Där betyder det kort och gott att man är vänner.

Titta nu lite mera in under de rostiga plåttaken.

På ett av taken ligger det ett gamalt bildäck och i dörröppningen står det några män som är på väg in.

Eftersom det var så mycket att titta på när jag stod där så upptäckte jag inte själv vad som fanns precis framför mina ögon, men Eddie berättade att det var en restaurang.

Här inne sitter de och äter något. På fotot är det svårt att se vad som serverades och tyvärr har jag glömt vad menyn bestod av. Men det sitter flera män där inne som pratar, äter och har det trevligt tillsammans. Inte en restaurang som jag skulle boka ett bord på, men det finns gott om dessa i Kampala.

Victoria