När vi ska åka till Uganda så är våra familjer oroliga. Det är bara så. Ingen av dem VET vad vi åker till, eller hur det ser ut eller vad som kan tänkas hända. Jag förstår deras rädsla, men jag själv är inte orolig.

 

Allt kan hända precis överallt i världen och vi styr inte över det. Det är min tanke....Händer det så händer det!

Jag kan/vill inte gå och tänka på allt elände som möjligen kan tänkas ske...tänk om det inte gör det?

 

Visst....vi är vita i ett svart land. Vi förknippas kanske med pengar och har man inte ätit på flera månader så kanske tanken far igenom huvudet på nån att dom där har pengar.....ELLER, så kanske inte tanken far igenom huvudet på dem och dom låter oss vara.

 

Ugandierna är ett erkänt vänligt folk, (därmed inte sagt att det inte finns rötägg) ska man då gå runt och låta oron ta över? Jag vill inte det och jag tänker inte låta den göra det på mig.

 

Här hemma är den tryggaste platsen på jorden för mig, med min man och mina barn, mina vänner,storfamiljen och arbetet och jag vill ha den här tryggheten, men ibland vill jag också ge mig av nån annanstans. Alla har sina favoritställen att resa till, för mig råkade det bli Uganda. Andra tycker att att shopping i New York är det största,  en del tycker en fotbollsresa eller en fjällvandring, men just det lockar inte mig. Jag vill till Uganda för att jag har lämnat en liten liten del av mitt hjärta där. Utan att jag valde det, så blev det så och det får mig att ibland vilja resa dit.

 

Det låter kanske egoistiskt, jag vet inte, men jag kan inte låta andra människors oro stoppa det jag vill göra.

Jag kan inte mer än att lova att ta hand om mig, och de jag reser med.

Vara försiktig och tänka mig för inför varje situation vi kan tänkas hamna i.

Vi har vakt utanför hotellet, vi äter inte vilken mat som helst och vi vistas inte ute då det är mörkt.

Vi har handplockade egna chaufförer av Eddie,och vi har alltid sällskap av flera, för oss kända Ugandier.

Vi är försiktiga! Vi vill ju också komma hem!

 

 

Det går inte att leva med oron att nåt kommer att hända....vi vet ju aldrig det, det gör ingen!