Livet kan vara hårt.
Ibland får jag veta saker som jag på ett vis önskar att jag aldrig fått veta. Lågt av mig, för problemet finns ju oavsett om jag vet det eller inte....
Jag fick för några månader sedan veta att Sam blivit av med sina kläder. Någon hade stulit dem då han hade dem ute på tork.Ingen större fara egentligen...Jag skickade ner lite nya kläder och skor till honom och på så vis var problemet ur världen.......för mig.
Han sa nångång att han inte kände sig riktigt trygg och att han var orolig över att bo där han bodde.
Jag lyssnade, men tyckte kanske inte att det var så farligt....kläder går ju att ordna nya...
Sen vet ni sedan innan att Sam ber, eller frågar mig aldrig om hjälp. Han klarar sig själv helt enkelt.
Men häromveckan kom det fram, att Sam har flyttat. Han bor fortfarande i Kawempe, men på ett lite säkrare ställe. Det visade sig att de stulna kläderna inte bara var stulna kläder....dom hade brutit sig in i hans hus och tagit allt han äger och har....kläder,tvättbaljor,sängarna,lakan,myggnät, precis allt! Han stod utan någonting.
Det kröp fram att han inte heller berättat för Eddie hur det var...Han ville inte vara till besvär.
Alla har sin egen skit liksom, och den enda som fick veta var Muteesa, hans bästa vän.
Jag beundrar Sam för hans vilja att klara sig själv och Eddies ord ringer i mitt huvud:
"Jag tror på honom! Den pojken jobbar hårt för att nå sina drömmar"
Jag tror på Sam också, precis hur mycket som helst. Men ibland hade det varit bättre om han var lite mindre envis. Ensam är inte alltid stark, utan ibland kan det vara skönt att få dela sina bördor med någon.
Nu vet jag hur det ser ut för Sam....och det gör jävligt ont.
Allt han har kunnat köpa är en madrass och ett lakan. Det tillsammans med sina kläder är allt han har.
Rummet han har delar han med råttor och dom skrämmer honom, speciellt på natten. Jag tycker inte att det är så konstigt.
Jag tycker inte heller att det är så konstigt att vissa saker i vårt liv härhemma känns lite ytliga. Jag kommer aldrig få bort den känslan, men det är heller ingenting jag saknar.
Jag känner bara en enorm tacksamhet över min egen familj, en större tacksamhet än vad jag någonsin tidigare känt. Ett enkelt liv är inte en självklarhet....glöm aldrig det.
Anna
Så sant och bra skrivit. Man måste stanna upp och se vad man har. Alla har det inte lika bra. De flesta i Sverige tar mycket för givet sådant som sam och de andra saknar. Jag märker ju själv hur beroende jag är av el och rinnande vatten när något händer som gör att det slutar fungera. Allt blir så mycket krångligare. Det krånglet är vardag för dem varje dag.
Kram på dig.
Tack för dina ord! Vi har det otroligt bra och jag tycker också ibland att vi tar det alldeles för givet. Jag tog inte Sam's känsla på allvar, och jag inser att inte heller jag förstår vad dom går igenom varje dag...men man måste försöka iallafall. Tack för att du läser! Kramar tillbaka!
Så sant och så kloka ord, vi behöver alla en tankeställare i bland och fundera över hur bra vi har det. Ha en fin fredag, jag beundrar ert fantastiska arbete. Kram
Tack så mycket! :) önskar dig en skön helg, och tack igen för att du tror på det vi gör! :) kram!
