Nu har julen snart gått förbi med allt vad det innebär. Det är onekligen en stressig tid på året där traditionerna håller ett hårt tag om en. På både gott och ont. Mest gott tycker jag, traditoner är mysiga och det är dem man minns.

Man minns inte vad man fick i julklapp när man var liten, men man minns hur man alltid har gjort...

Iallafall så kan man snart lägga denna tiden åt sidan och nästa stora hållplats för oss (förutom 16 årig födelsedag) är naturligtvis vår resa ner till Uganda i februari. Det är mycket som ska klaffa nu fram till avresedatum.

Våra barn ska fullvaccineras med diverse vacciner, Jennie ska nog fyllas på litegrann och jag kommer troligtvis att klara mig utan nån påfyllnad överhuvudtaget eftersom jag inte ens har ett år mellan mina resor.

Vi ska ut på några föreläsningar, och sen ska vi göra allt som står i vår makt att få hjälp till barnen här hemifrån i form av pengar som är det som gör att vi kan påverka deras situation allra mest. Vi är tyvärr så oerhört begränsade med plats då vi reser så pengar tar minst plats och gör störst skillnad....

Vi ska se till att vi är så säkra som det bara är möjligt och vi ska ha en liten plan på några få andra ställen vi ska besöka, för all tid på skolan kommer att ta på krafterna på Elias och Felicia så nåt litet andningshål behöver dom.

Sen ska vi se till att fylla väskorna med de sakerna som vi tror behövs allra mest, vilket brukar vara kläder.

Men skorna vi har sett på barnen på de bilder som vi fått har varit under all kritik så vi får se vad som behövs...

Det är mycket att tänka på och nu kan vi starta de tankarna på allvar.

 Det är dags för det nu, för snart är vi där igen.

                                                                        Anna