Min vän Matron Fravia
På Bristol bor en kvinna som heter Matron Fravia eller matmamman som vi kallar henne. Vid vår resa 2008 så träffade vi henne men det var inte ett möte som satte något speciellt avtryck hos mig. Vi fick reda på att hon bodde på skolan. Hon såg till att det fanns mat till barnen och på nätterna så sov hon i flickornas rum och höll ett vakande öga över dem.
När vi var i Uganda 2010 så var hon ett av dom ansikten som jag snabbt kände igen. Det tog några dagar innan hon närmade oss. Allt eftersom som dagarna gick så utvecklades vår realation och hon hade mycket att berätta för oss. Jag kände att detta var väldigt viktigt och hon svarade på allt vi ville veta.
Det märks att hon är väldigt mån om barnen och nästan fungerar som en mamma för dom alla. Till sin hjälp har hon ofta dom lite äldre barnen.
Här är hon tillsammans med Beatrice, som är fam Nilssons fadderbarn och hennes tvillingsyster Patricia, som är Lisbeth och Gösta Lindqvists fadderbarn. ( Det kan vara tvärtom då jag inte ser skillnad på dem.....)
En kväll när vi var där så ville hon så gärna bjuda oss på något. Just denna kvällen vilken var vår sista kväll, var det bara jag och Anna som var ute på skolan. Vi ville inte tacka nej samtidigt som man kände att hon behövde det bättre än vi. Vi satte oss ner ute på trappan och hon kom men en liten skål med nötter. Dessa nötter var det första vi åt sedan frukosten 10 timmar tidigare och det smakade gudomligt. Det låter konstigt att lite nötter kan sätta avtryck men just där och just då så var gästvänligheten så stor och vi kände oss som en av dom.
När vi kom hem igen så dröjde det inte länge innan det kom ett brev till mig. I brevet stod det:
I thank mr Eddy for being your friend because a Im also glad you to be my friend even I can´t realise it that I have a friend in sweden. I think we will be friends forever and ever and our love will never die......
Jag tycker att detta var så fint skrivit och jag är också glad att jag kan kalla Matron Fravia min vän.
I julas så skickade jag ett brev till henne där jag berättadet att jag inte är med på denna resa. Jag ska också skicka med Anna ett brev och liten gåva till henne som jag hoppas kan hålla vår vänskap vid liv. Jag önskar henne allt gott och hoppas att jag får se henne snart igen.
Jennie
När vi var i Uganda 2010 så var hon ett av dom ansikten som jag snabbt kände igen. Det tog några dagar innan hon närmade oss. Allt eftersom som dagarna gick så utvecklades vår realation och hon hade mycket att berätta för oss. Jag kände att detta var väldigt viktigt och hon svarade på allt vi ville veta.
Det märks att hon är väldigt mån om barnen och nästan fungerar som en mamma för dom alla. Till sin hjälp har hon ofta dom lite äldre barnen.
Här är hon tillsammans med Beatrice, som är fam Nilssons fadderbarn och hennes tvillingsyster Patricia, som är Lisbeth och Gösta Lindqvists fadderbarn. ( Det kan vara tvärtom då jag inte ser skillnad på dem.....)
En kväll när vi var där så ville hon så gärna bjuda oss på något. Just denna kvällen vilken var vår sista kväll, var det bara jag och Anna som var ute på skolan. Vi ville inte tacka nej samtidigt som man kände att hon behövde det bättre än vi. Vi satte oss ner ute på trappan och hon kom men en liten skål med nötter. Dessa nötter var det första vi åt sedan frukosten 10 timmar tidigare och det smakade gudomligt. Det låter konstigt att lite nötter kan sätta avtryck men just där och just då så var gästvänligheten så stor och vi kände oss som en av dom.
När vi kom hem igen så dröjde det inte länge innan det kom ett brev till mig. I brevet stod det:
I thank mr Eddy for being your friend because a Im also glad you to be my friend even I can´t realise it that I have a friend in sweden. I think we will be friends forever and ever and our love will never die......
Jag tycker att detta var så fint skrivit och jag är också glad att jag kan kalla Matron Fravia min vän.
I julas så skickade jag ett brev till henne där jag berättadet att jag inte är med på denna resa. Jag ska också skicka med Anna ett brev och liten gåva till henne som jag hoppas kan hålla vår vänskap vid liv. Jag önskar henne allt gott och hoppas att jag får se henne snart igen.
Jennie
Kommentarer
Trackback
