Den här flickan heter Sharon. Hon är 15 år och bor på Bristol.Hon har sin storebror Derrick där också. Sharon har vi träffat båda gångerna som vi varit i Uganda, men vi har inte pratat med henne.Hon är en duktig medlem av brassbandet vet jag.


Sharon har nu börjat i Secondary school. Hon går alltså inte längre på Bristol utan på en annan skola.Problemet är, att gå i secondary är ganska så mycket dyrare än att gå på Bristol, och det är då ingen självklarhet att det blir någon fortsatt skolgång om ingen kan betala för det.

Precis så var fallet med just Sharon. Det fanns inga pengar att låta henne fortsätta....Fruktansvärt för oss att veta kan jag säga. Man vill ju inte att det ska ta slut för en summa av 1500 kr, det är nämligen på ett ungefär vad det kostar för ett barn/år att gå i secondary, just nu iallafall.


1500 kr är inte lite pengar för oss här hemma heller, det är inte det jag menar, men det är ändå ingen jättesumma.....
Det tyckte inte min mamma heller så hon bestämde sig för att betala Sharons skolgång, så hon nu kan fortsätta att gå i skolan!
Vi har ju allaredan våran Fred som vårt gemensamma fadderbarn, men ett barn mer eller mindre spelar ingen roll tyckte hon,klart att vi ska hjälpa till om vi kan!

Det är en skön inställning tycker jag!


                                              Anna