Det var en sak som slog mig ikväll när jag jobbade....


Jag går där i vårt lilla gatukök,säljer lite korv och sallad, slänger lite käft med kunder som man träffat under många år nu och bara har det lugnt och alldeles, alldeles tryggt!
Om en månad, idag kommer vi att befinna oss på ett helt annat ställe i världen,ett ställe där jag inte alls är lika van att vara eller för den delen alls är lika trygg....men både ställena är delar av mitt, och även Jennies liv.



Det är stora kontraster, och jag kan inte hjälpa att den där lilla,lilla känslan av oro smyger sig på mig....
Vad fan gör jag om något händer? Då är man liten....
Jag vill inget hellre än att åka,jag längtar verkligen. Jag försöker att få allt det underbara som jag vet att jag kommer att få uppleva att väga över, men just ikväll är det lite svårt måste jag erkänna,men det kommer nog att kännas bättre imorgon.


                                                 Anna