Ett barn har vi kvar i vårt minne ganska så klart både jag och Jennie. Han går på skolan, men bor där inte. Den dagen då vi planerat att ha vår lilla fest för barnen så var det bara för de boende barnen, nåt annat hade varit för svårt att lösa då de är alldeles för många. Iallafall så skickades barnen hem efter skolan slut eller de som skulle hämtas blev det.

Förutom en liten pojke, ingen kom och hämtade honom som dom brukade.....men men, vi hade till såklart till honom också! Så den här pojken hade sån tur att hans pappa var sen att hämta honom, just den här dagen, då man på skolan både fick läsk,kex, ballonger OCH frukt! Han var så lycklig, och vi var precis lika lyckliga!       

Han blev "äppelpojken" för oss. För just när han fått sina grejer så kom hans pappa för att hämta honom och han hade så mycket i sina händer att Jennie stoppade äpplet i byxfickan på honom som då nästan åkte ner på honom för byxorna var så stora.
Men lyckan då han sprang mot sin pappa för att visa vad han fått, och lyckan i pojkens pappas ögon när han tog emot sitt barn, det slår mycket ska ni veta....






Jennie och våran lilla äppelpojke! Vilken tur att bli bortglömd just den här dagen!


                                          Anna