Under vår första resa till Uganda lärde vi känna en kille vid namn Davis. Davis var den första elev som Eddie hade hos sig på Bristol och som även fick bo hemma hos Eddie och hans fru och var som en familjemedlem för dom. Vi hade hört talas om Davis innan vi åkte ner men väl på plats så fick han presenterat sig för oss.

Han var alltid på gott humör, fick oss alla att skratta och framförallt så älskade han Sverige. Vi hade med oss en sverigetröja och det var ju givet att den skulle Davis ha, jag tror han nästan gick med den på alla 10 dagar vi var där.

Ett annat minne jag har av Davis var att han alltid var så "rädd" om oss och barnen vi reste med, hade koll på oss när vi var inne i Kampala såg till att alla var med osv. När vi var där så fyllde han år och vi fick möjlighet att bjuda honom på pizza en dag, det var stort. Efter några dagar så kom det fram att han ofta hade huvudvärk och omtänksam som man är så erbjöd vi honom alvedon, inget konstigt med det för det är ju var man tar här i sverige när man har värk.

Dagarna gick och vi märkte att Davis ofta frågade efter mer värktabletter för han mådde så bra när han tog dom. Inte bra tänkte vi, han hade ju blivit beroende av dom! Vi fick faktiskt för hans egen skull säga att dom var slut. Tänk va bra vi har det, vi kan bara ta en tablett och värken minskar eller försvinner och för Davis var detta något helt nytt.....

När det var dags för oss att åka hem var det många som var ledsna över att lämna sin nya vän men ett utbyte av mailadresser gjorde det lite lättare att säga hej då.

Vi har under åren haft kontakt med honom från och till och vi vet var han gör på dagarna. Han hjälper bla Eddie på skolan och hans stora dröm är en videokamera så han kan tjäna sina pengar på att filma på olika tillställningar. Drömar är bra och jag hoppas att Davis kan uppfylla sina.

Vid vår senaste resa var han återigen där och hjälpte oss när vi som mest behövde det. Han står för en trygghet  som vi så väl behöver när vi gör våra besök.

Strax före jul så kom det ett sms som gjorde oss alla glada och förvånade för ingen av oss visste att Davis skulle bli pappa. Den 18 december föddes hans son Jorum!





Är han lik sin pappa så tror jag att han kommer få många i sin omgivning att skratta och må lite bättre för det är en av Davis fina egenskaper.

Jag önskar det bästa för Davis och hans lilla familj!

                            Jennie