Vi är ju några stycken nu som har valt att hjälpa till och ha ett fadderbarn på vår skola eller att "bara" skänka pengar utan att skriva med ett barn.Vilket man gör spelar ingen roll,det är ATT man gör som räknas! Vi är så tacksamma för det och eran hjälp betyder så otroligt mycket! Varenda liten krona som vi kan samla in hjälper till att underlätta för våra barn! Jag tror inte ens att ni anar vilken skillnad det gör! Det gör att barnen får det bättre och ert engagemang gör också att vi orkar ännu mer! Att få feedback på något man gör får en att växa som människa.
Så ännu en gång, tusen,tusen tack för att ni hjälper till!

Jag vet att det tar tid sånt här, och att det är svårjobbat (det är tillockmed svårt att få in folk och läsa på bloggen)Människor är tyvärr lite anti med sånt här arbete då man gång på gång får höra hur liten del av de skänkta pengarna som i själva verket kommer fram dit det ska.Men i vårt fall, så skänks varje krona,helt oavkortat till Bristol Academy och det kan ni lita på! 


Jag tror på fullaste allvar att vi kan förändra livet för de här barnen. Det finns så mycket som talar emot dem,men en sak ska ni veta, att bara någon tror på det man gör, eller  på det man säger, eller på den man är så kan man göra underverk! Och det gäller både oss och barnen i Uganda!



Och vad är skillnaden på dom barnen och våra egentligen? Barnen där har drömmar om sin framtid liksom våra har,dom tycker också om att idrotta och träffa kompisar. Dom vill precis lika mycket i sina liv som våra vill!
Vägen för de barnen i Uganda är bara så oändligt mycket krokigare och svårvandrad än vad våra barns väg är.


Visst har vi väl ändå någonstans en skyldighet att hjälpa dem, åtminstone litegrann?
Jag tycker det....


                                                             Anna