Ibland känns det som om jag drömmer. Jag har svårt att förstå varför just jag är en av dem som fått vara med om allt det här? Vad har jag gjort för att förtjäna det?

Jag som egentligen är ganska harig och tämligen hemmakär kan ge mig iväg till ett ställe som inte liknar vårt överhuvudtaget...

Det är allt lite konstigt..... men samtidigt så har det inte funnits några alternativ att inte göra det efter första gången som vi var där. Det blir en kraft som man inte kan stå emot,man vill hjälpa till med det som man kan och man vill att barnen ska må så bra som det bara är möjligt!

Vet man sen om att det är lätt att hjälpa till och att man kan göra stor skillnad här hemifrån,så blir det bara att man kör på. Bonusen kommer då man åker dit och får se vad som hänt och att man får träffa alla igen, men det är egentligen av rent egoistiska skäl, det är för ens eget välbefinnande lika mycket som det ger barnen,kanske tillochmed mer.....Det slår allt!


                                    Anna