Man kan aldrig veta vad man ska känna...
Så här skrev jag i min dagbok inför resan 2010......
"Hittade min gamla dagbok och slogs av hur värdefull den kändes för mig då jag läste om allt vi var med om då.Nu är det dags igen! För andra gången kommer jag att resa till Afrika! Med mig den här gången tar jag Hampus.Vi reser också med Jennie, min bästa vän i livet, Agneta Nilsson och Victoria Svenmyr. Denna resan kommer inte alls att likna vår förra.Dels för att vi reser med en mindre grupp,dels också för att vi upplevt känslan en gång förut.Vi vet vad vi ger oss in på.Vi har sett eländet och fattigdomen,all skit som man inte trodde fanns....
Men vi har också sett, och framför allt känt,den enorma glädjen och tacksamheten som dessa människorna ger! Jag känner stor lycka att det faktiskt är jag som får vara med. Få visa mig själv och mina barn att vi har haft tur i vårt liv.
Det är en dryg vecka kvar till avfärd nu.Lite orolig för allt som kan hända.Men jag känner mig trygg med mitt resesällskap, och trygg med att Jimmy finns här hemma med dom andra två,om något skulle hända.
Vi har handlat med oss en hel del nya grejer som dom ska få på skolan den här gången. Klänningar, skjortor,underkläder,såpbubblor,ballonger och hopprep bla.
Man vet att allting blir till stor glädje, och det gör det så lätt att hjälpa till.
Man vill så mycket bara...."
Så här skrev jag då, ca 1 vecka innan avfärd....jag trodde att jag visste vad jag skulle möta och jag trodde att jag visste vad jag skulle känna. Men jag kunde inte haft mer fel...det var så mycket mer känslor med i bilden på denna resan gentemot den första,vi såg så mycket mer och ändå vill jag inget annat än att få vara med om allt igen och igen och igen...
Anna