Just nu, ca 1 1/2 månad innan man ska ge sig iväg till Uganda igen så är det faktiskt inte så hemskans mycket annat som kretsar runt i huvudet kan jag säga....Ok alla dom där vardagliga sakerna som man måste tänka på finns ju där såklart, men annars är det mest resan som upptar min tid. Vad ska vi ta med oss som gör mest nytta?Kommer någon att skänka pengar så vi kan köpa det dom behöver? Vad behöver jag för vaccinationer? Hur ska det gå för dom här hemma? m.m. m.m. Huvudet snurrar på i en alldeles för hög hastighet. Men det är okej,jag gillar ju att hålla på med detta!

Gilla är kanske en liten underdrift egentligen.....jag älskar nog det här!

Det ger mig så mycket tillbaka att det är definitivt så värt den tiden,alla de tankarna och pengarna som vi lägger ner. Jag skulle aldrig någonsin vilja vara utan de här erfarenheterna som jag fått de senaste åren. Våra resor har fått iallafall mig att bli en mycket bättre människa. Att inse att det är så enkelt att förändra livet för någon får självförtroendet att fullständigt explodera! Det känns så oerhört bra.

Helst skulle man ju vilja att alla förstår och gör allt för att hjälpa till dom också,då skulle vi få se en verklig förändring, inte i hela världen, men iallafall för dessa barnen på vår skola.

Men, jag har också förstått att allting tar tid. Att det är svårt för oss människor att förstå hur illa det egentligen står till på andra ställen. Kanske för att vi inte vill förstå, men kanske också för att det går över vårt förstånd. Är det kanske tillockmed så att vi inte orkar bry oss.....?

Jag vet inte, men det är inte alltid lätt att få gehör med det vi håller på med. Men jag kommer inte att ge mig,jag ska fortsätta att kämpa för de här barnen, jag ska få människor att förstå att det är lätt att hjälpa till och att vi måste öppna ögonen för alla. Barnen är värda det, dom är ju bara barn.....


                                           Anna