Vi har det väldigt bra i vårt land, och ofta vet vi inte ens om det...Eller vi vet det nog men det är så självklart så vi tänker inte på det.

En av sakerna jag tänker på är bla vårt sätt att föda barn i det här landet....Skulle det inte funka på det "vanliga" sättet, så blir det kejsarsnitt och oftast går det vägen vilket sätt det än blir.Ibland sker ju naturligtvis det som inte får hända och man förlorar sitt barn, men det hör ju inte till vanligheterna, som tur är!

I Uganda gör man inte kejsarsnitt. Eller, det kanske man gör, kunskapen finns säkert på dom finare sjukhusen, men det är ju ingenting som är en självklarhet för vem som helst...Man löser situationen efter bästa förmåga och hoppas att det ska gå bra.

Jag pratade med en av storkillarna på Bristol häromdan.Han hade varit på begravning. Hans kusin hade dött 29år gammal då hon höll på att föda sitt barn. Nånting var inte som det skulle och nån hjälp fanns inte att få....

Mamman dog och det gjorde också hennes barn.

Det här är inte unikt på något sätt varken i Uganda eller i andra fattiga länder dessvärre....

Men visst måste man säga att vi har det bra? Vi får inte glömma det. Jag tycker att vi kan tänka på det ibland och inte tillåta oss att så lätt tycka att precis allt är skit. Vi har det bra,vi har faktiskt det....

Den här lille skiten var 2 veckor då vi var nere... :) Hur liten somhelst och hur söt som helst!

                                                             Anna