Under dom åren som gått sedan vi satte vår fot på Bristol för första gången så har man levt med barnen, Eddie och skolan som sina ständiga följeslagare. 

Vi arbetar med olika saker i vårt projekt, men alltid mot samma mål. Ibland så ligger det lite och "flyter" vid sidan om sitt vanliga liv medans det ibland upptar all sin vakna tid. Allt beroende på vad som händer på Bristol och vad som är på gång här i sverige.

 

Vad jag trodde var att alla, i min omgivning, visste vad mitt hjärta brinner för och att jag därför blir väldigt förvånad när jag i veckan träffade en nära bekant som inte hade en aning om detta. HUR kan dom ha missat......?

 

Ja ja, det är ju oviktigt igentligen för det ger ju mig en chans att få upp ögonen på ytterligare en person :)

 

Personen blev intresserad och lyssnade mer än gärna på vad jag berättade. (Måste faktiskt tillägga att detta är inte alltid fallet. Många försöker se intresserade ut men det lyser allt som oftast igenom att dom bara försöker vara vänliga och lyssna på vad jag har att säga......) Efter en stund kom då frågan som jag aldrig tidigare fått.

 

- Det är ju helt fantastiskt Jennie! All tid och arbete som ni har lagt ner på skolan, har du en aning om hur mycket pengar som det hela har kostat?

 

Hur mycket det har kostat? Frågans svar blev att jag faktiskt inte hade en aning.......Det kändes inte helt lätt att ge en bortförklarning till det, utan svaret blev att det har skickats i omgångar i så många år men att det lätt går att ta reda på då vi givetvis har noggranna noteringar på detta.

 

Men det var när jag kom hem som det slog mig. Pengar, varför ska det allt som oftast handla om pengar? Absolut att vi har hjälpt Eddie med hans dröm om en skola. En skola som vi har byggt upp och som vi har inrett till det bästa vi kan. Allt det där vet vi, men pengarna i sammanhanget är ju helt betydelselöst om vi inte sett till barnens bästa.

 

För det är ju det som det hela handlar om. Vi har kunnat möta barnen, ge dom något som många av dom har saknat - en möjlighet att bli sedda. Vi har kunnat krama dom, leka med dom och ge dom av våran tid när vi varit där. Alla våra fantastiska faddrar har hjälpt oss att nå ut till dom behövande barnen med sin tid, sina brev och sina hjärtan.

 

                       Pengar hjälper, men det är vad våra hjärtan ger som betyder något!

 

 

 

 

                                                           Jennie