Timmarna innan vår hemresa 2010 var vi på vårt hotell för att byta om och göra oss iordning för hemfärd.

Sam var den som var utvald att följa med oss till flygplatsen tillsammans med Eddie och hans familj.

Vi hade en stund över så Sam ,Hampus och jag spelade lite "hoppa groda".... :),

antagligen även det något som Sam aldrig tidigare gjort...spelat familjespel alltså.

Efter lite svensk marabou choklad och Coca Cola i magen så hade vi där en mysig stund. 

Så olika människor,olika åldrar och syn på livet, så enades vi ändå.

Jag minns det,Hampus minns det och Sam likaså.

Banala saker för någon annan, men minnen som dröjer sig kvar för oss. Hampus i ett  armband som han fått av Sam och Sam med ett halsband som han fått av Hampus....Jag mitt emellan. Stolt över min son för den han är, och var, under den resan vi gjorde tillsammans.

Stolt över Sam för den han är och för att han klarar sig trots de motgångar som han stött på.

Det är svårt än idag att inte tårarna trillar då jag ser på just de här 2 bilderna....

ingenting för någon, men väldigt mycket för mig....

                                                                   Anna