Glada, vackra barn!
Vår sista dag i Uganda på denna senaste resan så var vi ute och körde lite...vi hade varit och tittat på en ev uteplats till barnen. I vilket fall så befann vi oss då i närheten av ett av våra fadderbarns hem och Eddie undrade såklart om vi ville se det, och svaret var ju naturligtvis ja :) Vi skulle få säga hej till pojkens mormor/farmor och också till hans tvillingsyster. Naturligtvis jätteroligt tyckte vi!
Men som vanligt då vi rör oss i Uganda så drar vi till oss uppmärksamhet....Inte riktigt så mycket inne i själva Kampala där dom är lite mer vana vid vita, men då vi kommer ut på landsbygden så är vi som aporna i en djurpark! Alla vill titta, känna och prata lite!
När vi kom ut till det här stället så var det inget undantag...barnen flockades runt omkring en och kameran som är det roligaste dom vet på skolan, var också en riktig höjdare här! Vi fick träffat pojkens familj och sagt hej till dom men det var lite trångt....
Skillnaden på barnen som går på skolan, och på övriga barn som vi möter utanför är väl att barnen på Bristol är rena.Kläderna är inte alltid hela, men dom hänger iallafall ihop på dom allra flesta. På dom barnen man ser utanför så är inte alltid fallet så.
Men på nåt vis så ser man inte det....man ser bara de vakna ögonen på dem, lyckan över att det händer nåt alldeles unikt för dem där och då, i det här fallet att det kom en hel buss med "muzungus" till deras by! Vilken höjdare!
Det blev ett fotokalas utan dess like :) Alla ville vara med och göra nåt kul :) En satte på en plast påse på huvudet, en visade sig stark, dom drog fram det ena snygga leendet efter det andra så det var bara att knäppa på!
När jag sen ser på korten jag tagit och sen ser att Sam fotat mig under tiden som jag fotat barnen så är det svårt att avgöra vem som ser lyckligast ut....det kan vara jag, fast jag trodde det var barnen....!
Nåväl, den lilla stunden vi var där var en glad stund och jag kan inte låta bli att undra om dom minns?
Jag gör det.
T
Anna