Jag vet inte hur det är för dom andra två, men för mig är det så att det här med bloggen har varit en riktigt bra grej....

Inte bara för att vi vill dela med oss av våra upplevelser och för att försöka att få andra att förstå vad det är vi sysslar med, utan också för mig själv.Vi kan inte prata med människorna i vår närhet om allt det som vi varit med om.

Dom tycker säkert att vi pratar om det jättemycket och hela tiden, men det finns ändå så oerhört mycket kvar därinuti som man inte pratar om,fast det vet dom ju inte om...

Jag har otaliga skrivna inlägg som jag aldrig publicerat...inlägg som jag heller aldrig kommer att publicera. Men dom har blivit skrivna, av mig.

Jag tror att det är så, att då man säger något högt eller skriver ner det, då kan man som först börja bearbeta det som man behöver....

Det behöver inte vara några stora grejer egentligen men man kan inte bara packa in saker i sin kropp utan att ta hand om det. Förr eller senare så är den full och då kommer smällen.

Mitt sätt att få det ur mig har blivit att skriva, och det är ju tack vare bloggen. Känslan av att inte veta vem som läser det man skriver, skrämmer mig ibland, men samtidigt så är nyttan det gör så mycket större än rädslan, så då får det vara så..

Jag tror att vi kommer att kunna se tillbaka på allt mycket klarare tack vare att bloggen finns. Vi har satt våra minnen,bilder, en hel del känslor och tankar på pränt och det gör oss gott,även inuti.

Så tack för att ni läser det som vi skriver...

                                        Anna