Postgången går sådär ner till Uganda kan jag säga....

Jag skickade ner 60  brev, fullproppade med fotografier den 26e mars, skrivna till de barn som skrivit brev till mig då vi senast var nere... dom breven har inte kommit fram. Det kommer dem mest troligt inte heller att göra...trist för barnen och trist för mig...

Detta vill vi ju inte ska hända då vi skickar ner brev från våra faddrar såklart. Därför provskickade vi förra veckan ner ett paket med DHL. En av våra faddrar hade möjlighet att hjälpa oss med det.

Vi var osäkra på om det skulle fungera överhuvudtaget till det U-land som Uganda faktiskt är...

Döm om vår förvåning när paketet 2 dagar senare anländer till Kampala efter mellannlandning i London, Leipzig, och Nairobi....! Ytterligare 2 dagar på det så hade Eddie paketet i sin hand! Hur smidigt som helst! Inga klåfingriga tullar som tar paketen eller nån klantig posthantering som tappar bort det :) Förstå vilken lycka!

Då vi inte visste hur det skulle funka så gjorde vi så att vi inte skickade ner nåt värdefullt. Jag skickade ner ett parT-shirtar till Sam och till vårt fadderbarn Kalema. Men som sagt, fram kom det utan några som helst missöden.

Dagen efter paketet anlänt så fick jag kort på mina guldgossar! Hur kul som helst!

Nyekiperade och glada (Syns dock inte på bilderna), och lika glad blir jag såklart över att se dem!

Så DHL kommer vi att prova igen, och Marie, Tusen Tusen Tack för din hjälp!

Superdålig kvalité på bilderna men likväl kul att se :) Sam översätter mitt brev som jag skickade med då Kalemas engelska inte är nåt vidare bra.

                                                        Anna