En dag i oktober 2011 plingade det till i min mobil och jag hade fått ett sms från Eddie. Jag kunde läsa att han och Anne hade fått en dotter och att både mamman och flickan mådde bra. Det var så skönt att höra att allt hade gått bra, särskilt när man vet att de inte har samma möjlighet till sjukvård som i Sverige. Jag skickade så klart genast ner ett sms med lyckoönskningar. Sedan kom nästa sms. Jag vet att jag läste det flera gånger innan jag riktigt fattade vad jag läste. Flickan hade fått namnet Victoria, efter mig. Jag kände mig oerhört glad. Att ge sitt barn mitt namn innebär att de alltid kommer att minnas mig och det är absolut det största tack jag kan få. Här är ett foto på mig med lilla Victoria och hennas mamma Anne. Klänningen som flickan har på sig är sydd av en sömmerska i Falkenberg och är en av de kläduppsättningar jag överlämnade för att visa min tacksamhet.

Anne och Eddie hade nu den ekonomiska möjligheten att Anne kunde föda flickan på en klinik. Det ökar chansen till att undvika komplikationer i samband med födseln. Men tyvärr är det vanligast att man föder sitt barn hemma och då utan något smärtstillande.

Under mina tidigare besök på Bristol Academy har jag bara träffat på ett relativt nyfött barn, men under den senaste resan var det flera av våra vänner som hade fått barn. Redan när jag första dagen anlände till skolan fick jag se en flicka bäras runt på en arm. Först blev det att hälsa på alla barn som kom springande och sedan sökte jag mig bort till den lilla flickan på armen. Det visade sig att en av de kvinnliga lärarna på skolan hade fått barn och jag behöver inte ens fråga om lov att få hålla henne, utan fick henne genast i min famn.

Det tar inte mera än ca 10 minuter innan en av de andra kvinnorna på skolan kommer fram till mig. Hon ber mig att följa med för hon har något att visa mig. Jag går med henne in i flickornas sovsal och där, på en säng, ligger det en babyfilt. Jag lyfter lite på filten och får se en liten nyfödd pojke. Han är bara två veckor gammal och mamman som arbetar på Bristol Academy fortsätter som vanligt att arbeta trots att hon nyligen har fött ett barn. Jag tar för givet att hon har med pojken till skolan idag för att visa honom för oss. Så jag frågar vem det är som passar barnet under dagarna när hon jobbar. Hon säger till mig att pojken är med henne varje dag på skolan och att hon är en av de lärare som bor på skolan under terminerna. Pojken bor alltså på skolan.

Mamman ville så gärna att jag skulle fota henne tillsammans med hennes två pojkar.

Davis var den förste killen som Eddie tog hand om. När jag 2008 åkte till Uganda var Davis med och hämtade oss på flyget. Under hela vårt besök tog han hand om oss och såg till att vi hade det bra. Jag kommer ihåg att han fyllde 25 år under vårt första besök. Och varje gång jag kommer till Uganda så finns Davis där. Nu har han blivit pappa. I slutet av 2011 fick han en son som heter Jorum.

Victoria