Vid ett tidigare besök i Uganda hade jag fått med mig en docka. Mitt problem då blev att jag inte visste vem jag skulle välja ut att ge dockan till. Alla små flickor ville ha en docka. Vid resan i mars hade jag lyckats pressa ner cirka 10 dockor och en Barbiedocka i packningen. Flickorna blev mycket glada för dockorna och undrade givetvis om det fanns fler ”smala” dockor i våra väskor. Att få leka med en docka tillhör inte vardagen för ett barn i Uganda. När jag senare gick runt och tittade lite på skolan hittade jag en grupp med flickor som satt på golvet i sin sovsal. De lekte med dockorna och visst skymtade jag något konstigt. Barbiedockan hade fått med sig några extra kläder som ombyten och dessa kläder bars nu av en pinne. Barbiedockan hade fått en kompis! Jag smet snabbt iväg för att hämta kameran och fota. När jag kom tillbaka var kompisen borta. Jag frågade efter kompisen, men de ville bara bli fotade med de riktiga dockorna.

I Sverige är det inte ofta som man hittar bruna dockor i en affär. Därför tänkte jag passa på att köpa bruna dockor i Uganda och ge dem till flickorna på skolan. För det första fick jag inse att en docka i Uganda kostar lika mycket som hemma i Sverige. Och för det andra så hittade jag inte en enda brun docka i Uganda. Jag bad till och med Eddie om hjälp att köpa bruna dockor. Han sa att det inte var möjligt. Det är de vita människorna som är rika och har råd att köpa dockor. Därför tillverkas det i stort sett bara vita dockor och de ugandiska flickorna får leka med dockor som liknar oss.

Victoria