Leksaker

När vi en dag anlände till skolan tog det inte många minuter innan jag hörde ett barn som skrek av smärta. En av lärarna höll fast en liten pojke som var bar på överkroppen. En annan lärare smetade en grön växtmassa på pojkens rygg. Först trodde jag att någon hade gjort pojken illa. Men allt var en olyckshändelse. Pojken hade sprungit på någon som gick med en kopp med hett/kokande vatten och fått vattnet över sin rygg. Det hade blivit en stor brännskada på ryggen och huden lossnade. Det kändes lite konstigt när de vuxna smetade in pojkens rygg med en grön massa som bestod av en växt, vilken man plockade utanför skolan och krossade. Vad kunde jag göra? Jag som skulle komma med glädje för barnen och så var pojken så ledsen. Då kom jag på att det låg lite leksaker i en av resväskorna. Jag letade fram den största av bilarna och tog mig fram till pojken för att räcka över bilen. Pojken blev helt tyst och fattade till en början inte att han fick bilen av mig. När förvåningen hade gått över kom tårarna igen. Brännskadan var så stor att man var tvungen att ringa efter en moped som kunde köra pojken till en klinik. När mopeden kom och pojken skulle lyftas upp på den så vägrade han att sätta sig på mopeden. Problemet var att leksaksbilen inte kunde åka med till kliniken. Pojken skulle vara tvungen att använda sina armar till att hålla sig fast i föraren och kunde då inte hålla i sin bil. Pojken vägrade att åka utan sin bil, för om han inte fick bilen med sig fanns det risk att någon annan hade lagt beslag på den. Det hela slutade med att leksaksbilen fick knytas fast där bak på mopeden och åka med till kliniken. Jag hade inte hjärta att ta foto på pojken som hade så ont, men här följer några foton på andra barn som har fått leksaker av oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Victoria


Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0