Nu ska allting börjas dela upp i huvudet för att sedan skrivas ner för att låta er ta del av det som vi varit med om på vår resa.
Det är inte enkelt,så ni får ha lite tålamod.
Man är också ganska skör efter en resa med alla intryck,nya känslor och allt som påverkar en så starkt så åtminstone jag har lite svårt att hantera det då jag kommer hem igen.

Jag lovade att bli bättre på att se allt som blir gjort därnere istället för allt som vi kunde gjort mer.
Just idag funkar det mer än dåligt..... men jag fortsätter att jobba på det.
Jag vet det, men jag måste bara känna det också,innan dess betyder det ingenting.

Resan i stort har varit fantastisk,precis som jag visste att den skulle vara. Vi har träffat gamla vänner som vi känner starkt för men vi har också träffat nya vänner som vi skaffar oss eviga band och minnen med.

Jag tror också att både jag och Victoria fick en liten liten känsla av vad vi faktiskt har varit med och gjort.
Byggt upp en skola för behövande fattiga barn i Uganda....det är ganska stort,men också så självklart.

Lyckan och kärleken som vi möter från våra barn på skolan talar sitt alldeles egna språk och att vi inte alltid förstår varandra när vi pratar spelar ingen som helst roll....


                                               Anna