Hur dagarna ser ut för dom är svårt att veta, men jag gissar att dom innerhåller ungefär samma upplevelser som sist.

Kampala är staden som aldrig sover. Nästan dygnet runt så är det ett konstant ljud av bilar och människor i farten. Man vaknar därför rättså tidigt. Efter lite morgonbestyr så går vi ner och äter frukost. Dom första dagarna ser man fram emot frukosten och känner en normal hunger. Efter några dagar så försvinner hungerkänslorna helt och frukosten består då utav ett glas juice och ett rostat bröd, mest bara för att få något i magen.

Sedan börjar den långa väntan, väntan på att bli upphämtade av bussen som tar oss ut till skolan eller andra inplanerade saker för dagen. Den väntan kan bli hur lång som helst. Efter några samtal och ett gäng upprörda svenskar så kommer den tillslut och dagen kan börja.

Dagarna som är långa och varma tillbringas mest ute på skolan hos barnen samt att ordna alla inköp till skolan. Vi har också fått möjlighet att besöka Eddies hem och se det vackra och gröna Uganda som finns utanför all slum och elände inne i Kampala.

Dagarna går fort och då det mörknar tidigt på kvällarna så håller man sig mest på hotellet och ger sig helst inte ut. På kvällen försöker man få i sig lite mat då man mest druckit vatten och ätit lite kex eller frukt under dagen. Efter det så brukar tiden gå till att prata om allt man sett och upplevt under dagen. Jag tror att det är ett måste att vara lite som sin egen psykolog, då man får uppleva sådant man helst vill blunda för.

Ungefär så här tror jag deras dagar ser ut. Nu hoppas vi på att nätet fungerar och att dom själva kan skriva något inlägg!

Jennie